Var hälsad, sköna morgonstund,
Som av profeters helga mun
Är oss bebådad vorden!
Du stora dag, du sälla dag,
På vilken himlens välbehag
ännu besöker jorden!
Unga sjunga
Med de gamla;
Sig församla
Jordens böner
Kring den störste av dess söner.

Guds väsens avbild och likväl
En mänskoson, på det var själ
Må glad till honom lända,
Han kommer, följd av frid och hopp,
De villade att söka opp,
Och hjälpa de elända,
Värma, närma
Till varandra,
Dem, som vandra
Kärlesksösa
Och ur usla brunnar ösa.

Han tärar fälla skall som vi,
Förstå vår nöd och stå oss bi
Med kraften av sin Anda,
Förkunna oss sin Faders råd
Och sötman av en evig nåd
I sorgekalken blanda;
Strida, lida,
Dödens smärta,
Att vårt hjärta
Frid må vinna
Och en öppnad himmel finna.

Han kommer, till vår frälsning sänd,
Och nådens sol, av honom tänd,
Skall sig ej mera dölja.
Han själv vå herde vara vill,
Att vi må honom höra till
Och honom efterfölja,
Nöjda, höjda
Över tiden,
Och i friden,
Av hans rike
En gång varda honom like.